Related Paintings of Leonardo Da Vinci :. | The Last Supper-l | Madonna Benois Madonna with a Flower | The Annunciation-o | Portrait of a Musician | The Madonna of the Carnation |
Related Artists:
COTER, Colijn de
Flemish painter (b. ca. 1446, Bruxelles, 1538, Bruxelles)
Jakob Mertens
Jakob Merten (August 11, 1809 - February 22, 1872) was a German Catholic theologian who was born in Wittlich. He studied theology in Trier, where in 1833 he received his ordination. Subsequently he became a chaplain in Trier, where he worked closely with Franz Peter Knoodt (1811-1889). From 1843 to 1868 he was a professor of philosophy at the Episcopal Seminary in Trier. Initially a prominent follower of Anton Genther's philosophy, Merten eventually abandoned Gentherianism as his career progressed. He was author of an essay on Gentherian philosophy titled Hauptfragen der Metaphysik in Verbindung mit der Speculation (Primary Questions of Metaphysics in Association with Speculation) (1840). Other noted works by Merten include: Grundriss der Metaphysik, (Outline of Metaphysics); 1848 Der selige Frings und sein Freund als Antigentherianer; 1852 Bemerkungen zur Metaphysik von Balmes, (Remarks on the Metaphysics of Balmes); 1859
ulrica pasch
Ulrika Pasch började måla 1756 men hade tidigt tillsammans med sin bror fått undervisning av fadern. Hon blev hushållerska åt en släkting, men målade på fritiden. Under en tioårsperiod försörjde hon sin pappa och syster som professionell porträttmålare i Stockholm innan hennes bror återvände från sina studier utomlands 1766, då de började arbeta tillsammans. Deras samarbete beskrivs som harmoniskt och de valdes båda in i konstakademien 1773. Hon var inte den första kvinnan som valdes in i akademin, men hon var den första kvinnliga yrkeskonstnären som blev vald. Hon ska ha målat detaljerna på broderns tavlor, som klädesdetaljer och liknande. Ulrika hade en framgångsrik karriär och målade ofta porträtt av kungafamiljen och hovet. Hon ansökte dock upprepade gånger förgäves för en pension. Systern Helena Lovisa (1744-96) hushållade åt sina syskon. Trots att det sägs att hon själv var en ödmjuk person som aldrig framhävde sitt arbete, så är hon en av få kända självförsörjande kvinnliga yrkeskonstnärer i Skandinavien före artonhundratalet.